Kalla den Änglamarken
... eller Himlajorden om du vill. Vilka dagar jag har haft. Jobbar för fullt som Sommarmusikant och tiden bara flyger förbi. Kånkar grejer, sjunger, dansar ... Tiden har aldrig gått så snabbt på ett jobb någonsin. Jobbar med fantastiska människor dessutom.
Allt är väl inte guld och gröna skogar, men bra nog. Försöker vifta bort prestationsångesten som ibland kommer smygande och le än större. Men det är svårt att alltid försöka göra sitt bästa. Men sånt é livet helt enkelt.
Musik är underbart men när man omges av det hela dagarna så är tystnaden när solen sänker sig över lummiga trädtoppar minst lika vacker. Man glömmer den ibland, tystnaden alltså. Det är som om den inte får plats i vårt samhälle längre. Vad djup jag kan vara ibland alltså. Men istället för Norlie och KKV så tog jag en promenad med taxen. Helt ensam, helt tyst.
Ps. Låttitlar från Sommarmusikanternas repotoar finns i texten, hittar du dem?
Ds. Följ mig på Instagram, jag är typ aktiv där igen eftersom jag har ny mobil. Så följ @klaranorstrom vettja!
Kramis