Adjöss bördor
Jag är en expert på att skjuta saker framför mig, på att intala mig att jag gör saken imorgon. Att skjuta saker framför sig är som att bita sig själv i svansen, du tjänar inte på det de minsta. Tvärtom. Du hamnar i otakt med dig själv, plugget, jobbet, allt. Som grädde på moset blir man stressad dessutom. Skjut inte upp saker säger jag bara, gör dem direkt och ta tag i dem hur tråkiga de än må vara.
Jag har skjutit upp ett arbete hela terminen, av olika anledningar. Ett arbete som utgör en stor del av den Samhällskurs som jag läser nu. Det är först nu ikväll när jag skickat in den som jag inser vilken börda den varit. Skit. Tänk vad mycket energi det tagit att bara veta att den varit ogjord. Befrielsen jag kände när en sten stor som Mars föll från mitt hjärta går lisom inte att beskriva i ord. För det var typ så det kändes. Jag är fri nu, nästan i alla fall. Bara 4 veckor och en hög av uppgifter kvar. Sen tar jag tamefan ett välförtjänt sommarlov.
