Oktober kom.
September gick. Oktober kom. Frosten i gräset och krispiga löv. Stickade mössor och stora halsdukar. Harry Potter och te. Detta är min månad. Fredagen kom, jag blev myndig och dansade på ett neonstänkt dansgolv med varma kroppar tills vi stupade (läs: tills dess vi blev så hungriga att vi gick till donken och åt pommes för att sedan skynda till 02.10 bussen). Och idag är det måndag igen. En måndag med solstekt asfalt och gulnade löv.
Jag vet att det har varit tyst här ett tag. Lite för tyst, lite för länge. Det är nu jag ska komma med någon cheesy ursäkt men det finns faktiskt ingen. Ingen som låter bra nog för att verka trovärdig i alla fall. Det känns bara som att jag fallit ner i ett litet hål som jag på något sätt måste ta mig upp ur, typ. Har varit nedstämd och aptrött. Som vanligt kan det tyckas, men jag vet inte. Jag ska till vårdcentralen och umgås lite med en nål och se så att allt är som det skall i alla fall. Så får vi väl se hur det går, en gång för alla.
Kram & sådär.